ProZ.com translation contests »
32nd Translation Contest: "Movie night" » English to Swedish » Entry by Anneli Werelius


Source text in English

Translation by Anneli Werelius (#36601)

To say that I was compelled by Parasite from start to finish is an understatement; its filming style with tracking shots are enthralling. Having watched several Korean films during the London Korean Film Festival, I was familiar with the usual genres employed in such films but Parasite seemed to defy them all! Parasite is comedic, in a quirky way, it is also a thriller, straddles class divisions and also depicts a family tale amongst other genres and is therefore likely to appeal to all ages.

Parasite truly deserves to be watched in a cinema to appreciate its nuances and the stylish cinematography. As a summary, to avoid spoilers, Parasite tells the tale of the interaction between the Park family and the Kim’s, an unemployed family, whose contrasting worlds collide with long lasting consequences.

[...]Bong Joon-Ho manages to pique the audience’s interest with brightly lit shots coupled with the effective use of indoor space, and it is surprising to realise, after the film’s 2 hour 12 minute length, that most of the scenes occur within the Park family’s home. The mundane elements of domesticity are displayed with an intriguing perspective showcasing Bong Joon-Ho’s flair. It is a slow burner but you will revel in its beauty and ingenuity as Parasite convinces that it operates solely on one level but it is in fact multi-layered and depicts social realism with empathy and pathos.

The cast are beguiling to watch, every facial movement and action is accentuated, even the mere act of walking up or down stairs can convey hidden meaning, which the camera fragments. Levels of unease are also created by virtue of that effective use of space with unusual camera angles and dramatic weather conditions ratcheting up that sensation. There is a surreal nature to Parasite, which its score emphasises, and furthermore the film adopts elements of the absurd devised in such an ingenious way which is truly cinematic magic. Parasite’s apparent eeriness will certainly keep you riveted and would not feel alien to the Twilight Zone school of filmmaking.

The actors are very impressive and add breadth to their roles creating relatability whilst seeming effortlessly cool. When Ki-Woo and Ki-Jeong Kim were working within the Park family home as private tutors they certainly epitomised this level of nonchalant, understated authority creating an aura of mysticism with the unspoken, almost mythical, tutoring techniques employed. Quite simply, the actors Park So-Dam and Choi Woo-Sik, as Ki-Woo and Ki-Jeong, are compelling to watch in the different directions that Parasite follows and they carry these performances seamlessly thereby inviting the audience to be on their side.

[...]Parasite is a remarkable piece of extremely skilful filmmaking, it is simply a must see film, and so I am looking forward to re-watching the film on its UK general release date.
Att säga att jag var trollbunden av Parasit från början till slut är en underdrift; sättet den filmats med kameran som följer objektet är fängslande! Efter att ha sett flera koreanska filmer under den Koreanska Filmfestivalen i London, kände jag till de vanligaste genrerna för dessa filmer men Parasit var inte lik någon annan!! Parasit är komisk, på ett konstigt sätt med den är också en thriller som tar sig an klasskillnader och bland annat berättar en familjehistoria, vilket gör att den har något som går hem hos alla åldrar.

För att fullt ut kunna uppskatta de olika nyanserna i och den eleganta filmografin i Parasit ska filmen ses på en biograf. Sammanfattningsvis och utan att avslöja för mycket, berättar Parasit historien om samröret mellan familjerna Park och Kim, en familj där alla är arbetslösa och hur deras kontrasterande världar kolliderar med långt gående konsekvenser.

[...]Bong Joon-Ho lyckas toppa publikens intresse med starkt upplysta filmbilder och effektivt användande av inomhusmiljöer, och det är förvånande att inse, 2 timmar och 12 minuter senare, att de flesta scenerna utspelar sig i familjen Parks hem. De värdsliga elementen av huslighet framställs med ett spännande perspektiv som visar Bong Joon-Hos stil. Det är en långsam handling men du kommer förundras över dess skönhet och klurighet. Parasit kan vid första anblicken tolkas som ytlig men i själva verket har den många lager och skildrar social realism med empati och stor fingertoppskänsla.

Det är fängslande att se skådespelarna. Varje ansiktsuttryck och rörelse lyfts fram, även den enkla handlingen att gå upp och ned för trappor kan ha en dold mening, som kameran fångar. Olika nivåer av nervspänning skapas genom kraften av den effektiva hanteringen tomrum med ovanliga kameravinklar och dramatisk väderlek som förstärker upplevelsen. Det finns en surrealistisk stämning i Parasit som framhävs av hur historien är skriven, dessutom plockar filmen upp element från det absurda, som framställs på ett så fantasifullt sätt att det skapar sann filmmagi. Parasits uppenbara kuslighet påminner om det sätt som Twilight Zone filmerna filmades.

Skådespelarna är väldigt imponerande och de tillför djup i sina roller genom att på ett naturligt sätt göra det lätt att relatera till dem. När Ki-Woo och Ki-Jeong Kim jobbade som privatlärare i familjen Parks hem lyckades de, genom att skapa en aura av mystik med outsagda, nästan mytiska undervisningstekniker, verkligen utstråla nonchalant och lågmäld auktoritet.
Skådespelarna Park So-Dam och Choi Woo-Sik, som Ki-Woo och Ki-Jeong, är minst sagt övertygande i sina roller under alla vändningar som Parasit tar och deras skickliga agerande lockar publiken att vara på deras sida.


[...]Parasite är ett exempel på enastående skickligt filmskapande. Det är en film du bara måste se, därför ser jag fram emot att se filen igen det datum den släpps i Storbritannien.


Discuss this entry